Tag Archives: Sharon Van Etten

Så mycket bra, så lite tid. Fredag på Primavera Sound 2014

Efter ösregn och åska, vegansk korv å bröd, cava och varma kläder är vi till slut på festivalområdet. Vi måste dela upp oss för att hinna med allt – Emma går till Haim och jag går till Body/Head.

Kim Gordon – denna magiska majestätiska person. Scenen är Auditoriet och jag lyckas knipa en plats på tredje raden. Musiken är experimentell och det är endast två gitarrer – och Kim som vrålar/stönar om vartannat. Jag har sett bättre, javisst. Tex Sonic Youth på KB för några år sedan. Nej, inte jämföra, jag vet. Sonic Youth har gått i graven. Men, tack, det är något med Kims närvaro som helt tar mig med storm. Tråkigt att skriva om kläder men Kims rövkorta paljettshorts tillsammans med silvriga high heels är helt fantastiskt. Hen manglar på och jag stannar för jag vill bara insupa allt jag kan av Kims närvaro. Men, det här är konsertmusik, jag tvivlar på att jag nånsin kommer sätta på Body/Head på skiva.
image
KIM GORDON FÖR ALLTID I HJÄRTAT

Under tiden såg Emma Haim på största scenen (Heineken).
Haim. Glödar igång den regndystra publiken på bästa sätt! Är så jävla coola och laidback samtidigt som de är så peppade att de spricker (first time in Spain!). Gör en helt fantastisk version av Forever och uppmanar publiken att “time to rage, we are fuckin’ Haim!!” Avslutar setet med varsin trumma och bankar på så in i! Magiskt.

Efter Kim springer jag sedan till Pitckfork-scenen där jag möter upp Emma för att se FKA Twigs.
FKA Twigs fyller upp scenen helt och hållet. Skillnaden mellan henne och Glasser – när FKA Twigs dansar tar hen helt över och förhöjer stämningen. En tänker inte ens på de två snubbarna som står på varsin sida och kompar – detta är ett plus. Hen är helt fantastiskt bra och om du får en chans att se det här – ta den.

Vi måste lämna Pitchfork för att gå till ATP och se Sharon Van Etten.
Alltså- vi gillar ju Sharon Van Etten men vi är ense om att scenen är för stor för henne. En mindre scen i eftermiddagssol hade varit perfekt, till exempel tillsammans med First Aid Kit. Vi tycker om hennes folkmusik, och vi vill se mer. Men hen fångar oss inte just nu. Hen är (än så länge) ingen Cat Power, för oss.

Inatt ska vi förhoppningsvis orka se Mise En Scene kl 02. Vi håller tummarna för att kaffe och vatten håller oss flytande.

Hörs!

Haim, Sharon Van Etten, FKA Twigs, Body/Head! mind: blown

bild (1) Festivalbild från igår kväll, foto av Malin.

bild (2)
Det här är vår gata!

Grannen till lägenheten där vi bor håller på att renovera, vi blev informerade om att hen hade lovat att inte börjat innan kl 10 varje morgon. Så i morse började det bankas och borras, halvnöjd tittade jag på klockan – 9.56. Uh.

Men vi har ätit veganska croissanter till frukost och ikväll ska vi se Haim. Livet är ändå bra här i Barcelona.

Varje morgon när vi äter frukost har vi en procedur, Malin (chefredaktör på Mint) som också är här med oss, går igenom dagens schema och vi säger “ja” eller “nej” till vad vi ska se. Det slaktas rätt hårt och det en har sagt nej till går inte att ändra. Dagens ja: Haim, Slowdive, Yamantaka // Sonic Titan, Sharon Van Etten, FKA Twigs, The War on Drugs, Deafheaven, Julia Holter, Linda Perhacs, Body/Head, Kvelertak, Mise En Scene.

Vi är lite speciellt intresserade av Sharon Van Etten (mest för att hen jämförs med Cat Power. Och vi älskar– ä l s k a r Cat Power). Såhär skriver Primavera:

“It is not by chance that her debut at Primavera Sound in 2012 was one of the most talked about concerts of that edition: naked, confessional and cathartic, the Brooklyn artist has made her urban and dreamy folk into an extension of her state of mind, a mixture of emotional turbulence that she poured into albums such as “Because I Was In Love” and “Epic” and which by the time she got to “Tramp” made any comparisons to Cat Power otiose.  Established as one of the great contemporary urban singer songwriters, this American is back with “Are We There?” an album on which she allows herself to be accompanied by members of Beirut and The National amongst others.”

Vi återkommer med några rader om hur det var (och hoppas att det inte bara är snubbar i kompbandet). En kan lyssna på senaste albumet Are We There så länge, det är rätt fint.

Och såklart – Body/Head – älskade Kim Gordon. Som vi längtar.

Ok, hörs då!