
En av de skivor som jag lyssnar mest på just nu är Ensamtidsroman med Lymland. Jag skickade iväg några frågor till Jerker och Sonja för att få veta lite mer om detta finfina projekt.
Det tisslas och tasslas mycket om Lymland just nu – vilka är ni? Jerker: Jag har ett förflutet som bokhandlare, skivutgivare och fanzineskrivare. Just nu skriver jag kulturartiklar, är biografmaskinist och spelar musik. Jag spelar förutom i Lymland också i skräniga Scraps of Tape, vi arbetar just nu med vår femte skiva.
Sonja: Sen jag flyttade till Sverige för tio år sedan har jag främst hållit på med film. Jag har pluggat film, gjort film och visat film, och nu jobbar jag med layout och formgivning för en biograf. Men jag kommer från Finland, så man kan säga att jag formats av tre länder: Finland, Sverige och Lymland. Jag spelar även i ett annat band som heter If They Ask Tell Them We’re Dead.
Musikaliskt sett är vi två rockbandsmedlemmar och möts i en instrumental nedtonad härva.
Jerker: Vi är fläktorglar, gitarrer, synthesizers, bandekon, rhodes, saxofoner, dragspel och klarinetter.
Hur hittade ni varandra och hur blev Lymland en del av detta?
Jerker: Vi hittade varandra på biografen där vi båda arbetar. Och ganska omgående blev Lymland en del av vår tillvaro.
Sonja: Vi kände att vi behövde ha ett projekt ihop och Jerker föreslog att vi skulle starta ett land. Det blev Lymland.
Jerker: Först efter flera år blev Lymland ett band. Länge var det mer en tillflyktsort, och det är det i allra högsta grad fortfarande.
Vart ligger Lymland? Vilka bor där? Vad händer där?
Sonja: Vi lämnar Lymlands geografiska plats till lyssnarnas fantasi. Vi är de enda invånarna. För tillfället är Lymland främst en musikverkstad.
Jerker: Vi gillar att Lymland är ganska öppet för tolkningar och funderingar. Hade gruppen vi spelar i hetat Danmark hade bandnamnet varit mer färdigpackat redan från början. Alla har en ganska tydlig bild av namnet Danmark. De grafiska formgivarna Skogen som gjorde omslaget till vårt debutalbum Ensamtidsroman valde att gestalta Lymland som en ö med omgränsande hav. Det är en tydlig bild, men det är inte den enda möjligheten.
Back to reality: Favoritplats/aktivitet i Malmö?
Sonja: Piren ute vid småbåtshamnen är en trevlig plats om man behöver lite tankero. Att promenera i Malmö är nog favoritaktiviteten. På två och en halv timme till fots hinner man se Möllan, en gråtande Gösta Ekman, havet, säga hej till vår kompis Fredrik på statsbiblioteket och på vägen passera stans alla bästa kaffebarer.
Jerker: Vi försöker mer och mer ersätta stans bästa kaffebarer med termoskaffe och sitter då gärna och huttrar vid St Knuts torg eller på Kyrkogården.
Vad borde vara en självklarhet?
Sonja: Att ifrågasätta.
Jerker: Att de rika blir fattigare och de fattiga blir rikare.
Vart kan vi få se och höra er framöver?
Sonja: På Inkonst måndag 22 oktober, som förband till How To Dress Well.
LYSSNA
Bandcamp
Spotify